Nu är det höst

och vad passar då bättre än att mysa i soffan med lite fruktsallad.
Jag fick smaka på melon, apelsin, banan och vindruvor och ååh vad gott det smakade.Nu ska ni inte tro att jag har gått och blivit bortskämd men vissa undantag får man faktiskt göra när det är sjukstuga hemma. Jag med min öroninflammation och matte med sin långdragna förkylning. Dessutom är det nyttigt med frukt:)
Mina öron har blivit mycket bättre sen jag fick örondropparna. Jag kan ju inte säga att jag är överförtjust i att få en massa vätska i öronen i tid och otid men det har slutat att klia iaf.


mmm gott med vindruvor


Bara en till tack


Så gott att snålvattnet började rinna...


...så pass att jag fick ha en handduk under mig


Nu var det slut

Så var man sjuk igen då

Jag har varit hos veterinären idag för det har kliat så hemskt i mina öron den senaste tiden. Hon talade om för oss att jag hade fått öroninflammation på båda öronen. Det förklarar ju ett och annat. Hon fyllde öronen med nån vätska och masserade loss ordentligt innan hon stoppade in en bomullstuss i örat som kom ut alldeles brun. Efter det fick jag droppar i öronen som det var antibiotika i. Den här behandlingen ska jag nu alltså få två gånger om dagen i 10 dagar för att sen komma tillbaka och kolla att inflammationen är borta. Jag tycker att det är så kul hos veterinären så jag åker mer än gärna dit och nosar runt bland alla spännande saker. Jag vägde mig förresten också, 24 kilo stannade vågen på.

Kalas

Igår fyllde husse år och han fick extra mycket pussar av mig i present. Sen bjöds det på tårta här hemma och jag fick såklart också smaka en bit. Det var inte dumt kan jag säga. Mer tårta åt vovvarna!


Bär som jag älskar så mycket


Men kan jag inte få börja nu?


Äntligen!


Det här var ju riktigt gott


Det kanske finns lite grädde på kanten som jag missat


Och kanske lite på golvet


Mums!!!


Tack för tårtan, får jag gå från bordet nu?

Jag och matte var hundvakt...

...åt Ruf förra veckan. Matte gick upp supertidigt en morgon och gjorde sig klar för att gå ut. Det var alldeles för tidigt för mig så jag kröp upp i fotöljen istället och tänkte inte mer på det. Precis innan jag somnade om hörde jag hur hon försvann genom ytterdörren och sen var jag i drömmarnas värld. Det kändes inte som om det hade gått mer än någon minut förrän jag hörde hur hon kom in igen och yrvaket öppnade jag upp korpgluggarna bara för att stirra rakt in i ögonen på Ruf! Först förstod jag ingenting, drömde jag fortfarande? Jag tittade förvirrat på matte och sen på Ruf igen. Nä, han stod fortfarande där. Ja men dåså...PARTY!

Han stannade hela dagen och vi roade oss med att brottas, ha dragkamp med en numera söndertrasad tygleksak, gå fint på koppelpromenad (vi var jätteduktiga), springa lösa i skogen, sova nära varandra på varsin sida av ett kompostgaller (matte gav oss time-out eftersom vi inte ville varva ner på annat sätt) och sen lek igen.

Efter allt det här roliga åkte vi och hämtade Malin som hade slutat jobba och gick en promenad i regnet. Det var var ju trevligt ända tills de där två tjejerna fick för sig att miljöträna oss och klev in med oss i ett stall. Jag har aldrig sett så många ståltassar på ett och samma ställe. Eftersom ingen av oss ville visa sig mesig inför den andre så höll vi båda god min och travade "glatt" in efter. Inombords skakade jag och jag såg allt att Ruf också höll på att hoppa ur skinnet vid ett tillfälle när en av ståltassarna sträckte ner sitt huvud mot honom. Men jag retade honom inte för det...frisedel på denna!

Robban kom och hämtade Ruf och Malin och vi skulle åka vår bil hem. De åkte iväg och eftersom det regnade ute ropade matte "Leah häråt" och började springa mot bilen. Jag uppfattade det som att vi skulle springa efter Ruf så jag satte av i full fart efter bilen. Jag var sjukt fokuserad på att komma ikapp så jag hörde inte att matte skrek halsen av sig där bakom. Det var först när jag vände mig om för att kolla att hon var med som jag såg att hon faktiskt inte var det. Så jag vände om för att kolla vad som hade hänt, om hon hade snubblat eller nåt, men det hade hon inte utan hon var bara mycket långsammare än jag. När jag kom fram till henne så kastade hon sig över mig och bara grät. Jag förstod verkligen ingenting...vi skulle ju springa efter Simonettisarna eller?? Nu pratar dom om att jag blev drabbad av "The Simonetti-power" här hemma och det protesterar jag inte emot. Dom är ju så roliga att vara med!
Men jag har lovat matte att aldrig göra om det.


Det där är min trasa


Jo min, sa jag


Kan vi inte vara tillsammans vill vi ändå vara nära


Vilket fynd, värsta pinnen!


Stor och liten


Så här trött var jag efter dagen


Och så här trött var Ruf

Inte en favorit

I måndags hade vi kurs med måndagsgruppen igen. Vi gick igenom det vi har tränat på tidigare för att se att vi kunde alla momenten. Det kunde vi...nästan. Klart jag kan allt egentligen men när jag fick en köttbulle nedslängd framför nosen då valde jag helt enkelt bort att lyssna till mattes nej och svalde den hel. Lite bakläxa där alltså.
Vi tränade också på inkallning från lek och då släpptes vi några hundar åt gången. Jag fick leka tillsammans med Ruf, Leonbergern Smulan och Amstaffen Blanca. Och det ska jag säga er, jag har gillat alla hundar jag har träffat på hittills i mitt liv men den där Blanca, henne tål jag bara inte. Vi har haft några duster förut eftersom vi båda två är tuffa tjejer som gärna vill bestämma och hon vägrar att inse att jag är större än henne - alltså är det ju självklart att jag bestämmer, eller hur?
Hur som helst blev vi släppta lösa och jag tog direkt sikte på den där lilla retstickan och brottade ner henne. Ruf och Smulan fattade ingenting, de puttade på oss och försökte få oss att leka men det var inte tal om något sådant. Tvåbeningarna kom fram men Johan sa åt alla att backa undan och avvakta. Jag gjorde ju inget riktigt elakt, jag höll ju henne bara nere så att hon skulle veta sin plats liksom. Hon fattade vinken och blinkade med tungan och alla såna grejer för att visa att hon gav sig och då var jag nöjd. Vi fortsatte att leka men så kom hon igen och då kände jag bara att jag fick nog så jag brottade ner henne igen. Men den här gången lyfte Johan bort mig och sa att det räckte, att jag gick på onödigt mycket. Bah! Han kan ju omöjligt ha sett alla tjuvnypen jag fick.
Matte blev lite ledsen över att jag var så kaxig men det ska hon inte vara. Jag har italienskt blod i mig och då har man temperament, det bara är så. Det går lika snabbt över. Hetlevrad men med ett hjärta av guld!

Imorgon har jag och Ruf privatlektion med Johan på eftermiddagen och det bästa av allt är att Ruf kommer hem till oss tidigt på morgonen och ska vara här hela dagen tills vi åker med matte och hämtar upp Malin. Vi längtar ihjäl oss!!!

Första mötet

Så här såg det ut när matte och husse kom och hälsade på mig i Örebro för första gången. Jag och mina syskon var 5 veckor gamla och charmade redan då allt och alla som kom i vår väg. Av någon konstig anledning var husse lite tveksam till att skaffa hund innan han träffade mig men som ni förstår ändrade han snabbt uppfattning. Ja, Ingrid fick knappt ut honom ur huset så charmad var han:) På videon kan ni se hur jag redan har lagt beslag på matte genom att ta bästa platsen rakt nedanför flätan. Det gäller ju att göra ett stark intryck redan från början!

Wow wow wow

Det här är ju helt otroligt! Är med husse på landet och skulle gå ut för att kvällskissa. Var tvungen att gnugga korpgluggarna både en och två gånger när jag såg att marken var täckt av något vitt puder. En smula skeptisk smög jag mig försiktigt ut och undersökte saken närmare och kom snabbt fram till att det här var ju skitkul!
Pudret som kallas snö var lite kallt att gå på men det gör ju inget när man kan springa så fort så att tassarna glöder:) Gissa om jag blev glad när husse berättade att om vi har tur så kommer det att finnas massor av sån här snö på marken senare i år. Så mycket att man kan gräva i den. Jag kan knappt bärga mig!


Här åker jag på en puss av husse, mys!

Inredningstips!

Eftersom matte tycker att det är så kul med inredning och sånt bestämde jag mig för att överraska henne. Jag fixade och donade så fint i hallen och vardagsrummet innan hon vaknade och fick till slut till en stil jag var riktigt nöjd med. Bohemian trash kallar jag den. Vad tycker ni?


Bara fantasin sätter gränser!


Är själv väldigt nöjd med resultatet


Tänk vad så lite kan göra så mycket ändå

Min helg hos Ruf

Förra helgen bodde jag hos Ruf och det var såklart helt underbart kul. Bland annat var vi på kalas hos hans tvåbenta farmor, gick på långpromenad tillsammans med mamma Enya och lekte utav bara sjutton på deras roliga tomt. Jag trivs verkligen jättebra hemma hos familjen Simonetti och hoppas att jag får hälsa på snart igen!
Matte tog massor av kort när de kom och hämtade mig och vi vill ju att ni ska få se nästan allihopa så varsågoda...här kommer en bildfest.


Snyggingar


Titta ett rep


Woho...dragkamp!












Jag släpper aldrig!


Men husse...vad skulle det där vara bra för?


Nu förstår jag faktiskt ingenting


Ska jag dra i repet säger du?


Hah! Det här var ju kul det också


Syrran, häng inte upp dig på konstruktionen.


Kom igen nu brorsan, lek med mig istället!


Suck...vad krävande du är


Glöm inte bort att jag är större och starkare än du


Men du Ruf...jag är ETTRIGARE:)


låt mig bara...


Sådär ja, balansen är återställd


Syskonkärlek!


Jag tror jag lägger mig och vilar ett tag


Hjälp!!! var kom du ifrån?!


Nu är vi trötta!