Lydnad i timmarna två

Igår kväll hade Kajsa, Joanna och jag ett otroligt givande träningspass med våra guldklimpar. Vi träffades på Södra BK och beslöt oss för att träna i korta intervaller en i taget och hjälpa varandra. Under den tid en av hundarna var ute på plan fick de andra tre sukta ordentligt från plankanten och var således riktigt taggade när det var dags att arbeta. Den glädje och motivation Leah och Dexter bjöd på idag fyllde ett mattehjärta med stolthet och stora pompösa planer men de håller vi för oss själva. Jag vet av erfarenhet att jag har en förmåga att falla rätt tungt av bakslag och sitter och väger med fingret på knappen "publicera annons" avdelning bortskänkes, på blocket minst en gång i månaden i alla fall;) Men idag är de inte till salu för några pengar i världen.

Dexter



Bengbulan var kanske lyckligast i världen över att vara tillbaka på lydnadsplan och bjöd på stort engagemang. Kajsa klickade oss i linförigheten och det var bra att ha ett par extra ögon som kunde tala om exakt när belöningen var på sin plats. Är väldigt nöjd med kontakten mig och Dexter emellan men han var något övertänd så det blev en del plogningar. Men vi fick till ett par helt ok vänstersvängar och slutade när vi var på topp.

Vi gjorde två inkallningar som jag inte har något att anmärka på. Det dundrar ordentligt i marken när han kommer och jag är oerhört tacksam över att han inte är en "tacklare"

Hopp över hinder har vi inte tränat sen tävlingslydnadskursen i maj men det gick bra ändå. Här valde dock Dexter bort kampen som belöning som vi haft fram tills dess och ville ha godis istället. Antar att han blev lite trött.

När det var dags för budföring hade det hunnit bli riktigt mörkt och vi befann oss på en plan med släckta lampor. Det hindrade inte någon av hundarna från att slutföra sin uppgift men vi valde att hjälpa dem att inte misslyckas genom att mottgaren ljudade ett pip innan "marsch". Dexter genomförde sina två budföringar med Kajsa som mottagare med bravur och avslutade sitt träningspass med flaggan i topp.

Leah



Med Leah tränade jag först position och kontakt stillastående. Hon fick komma in vid min sida från olika vinklar och jobba på stadgan. Hon är en alert liten dam denna fröken och tävlar med Lucky Luke i snabbhet när hon kastar runt baken och sätter sig vid min sida. Under själva linförigheten fick vi en utmaning då Nellie bestämde sig för att rymma från sin matte och sprang i cirklar runt oss i hopp om att få med sig Leah på sitt uppdrag. Den hela ett år(!) äldre damen visade dock på mognad och höll sig till sin matte och uppgift. Dock med ragg och en snyting redo till Snellie-Nellie om hon skulle bli för närgången. Leah kallas nämligen för Leah-polis av den anledningen att hon inte gillar när ordningen störs och hjälper gärna till att uppfostra där hon tycker att det behövs.

Två snabba inkallningar med fina ingångar.

Hopp över hinder var det (och nu får jag väl skämmas) inte senast i maj hon tränade. Eller jo...det var maj, fast det var i maj 2008. Det tog sig i uttryck på det vis att hon helt enkelt rundade hindret första gången. Men efter att ha visat henne över med handen kunde jag sätta henne på andra sidan hindret och få henne att hoppa över. Det var väl ungefär här som Leah och Dexter bytte batterier med varandra för hon som vanligtvis och fram tills nu gått stenhårt på godis blev inte alls särskilt glad över sin korv när hon kom till min sida. Jag bytte till leksak och vips hade vi en hund med tio gånger mer energi och bjud. Nyttigt och kul att se hur stor roll rätt belöning faktiskt spelar.

Sina två buföringar stökade hon över utan vidare problem. Hon tycker att det är skitkul att få sprätta iväg så fort benen bär. Vilken boxer gör inte det å andra sidan?:)

Ja, som sagt en riktig rolig och effektiv träning.
I kväll träffas vi på ny klubb med nya störningar, Solna-Sundbyberg BK. Det gäller att smida medan järnet är varmt!