Underbara och uppskattade vänner

Sommarens bloggtorka har svårt att släppa taget. Hat fortfarande massor av bilder från lägret att lägga upp och så händer det samtidigt massa nytt jag borde skriva om. Det är väl bara att börja i den ena änden så kommer vi nog till den andra så småningom.
I måndags när vi åkte av färjan styrde vi direkt bilen till Sorunda där vi skulle hämta upp älskade Leah. Hann med en snabb fika och speed-återgivning av Fårös äventyr med kära mamma innan vi drog vidare hemåt. Vi hade ju bestämt date med Helena/Tisla och Joanna/Povel. Inte varje dag man får sånt finbesök så då får man faktiskt köra så att det ryker om däcken:)
Vi tog en promenad med våra fyra vovvar och det var mycket trevligt att träffa Helena igen efter så lång tid. (Självklart trevligt att träffa Joanna också men henne har jag turen att få träffa nästan jämt). Vi hoppas på att få se Helena och "kräken" här uppe i Stockholm lite mer permanent inom en snar framtid. Team StockholmsBoxer välkomnar er med öppna armar!

I torsdags kväll åkte vi till Tyresö och hälsade på vår favoritfamilj Simonetti. Ruf och Leah hade inte träffats på huuuur lång tid som helst, om jag inte minns helt fel var det snö på backen sist så det var verkligen på tiden. Lyckan var givetvis total när de återförenades. De är oerhört lika till både utseendet och sättet så det är så kul att se dem tillsammans. En liten och en stor variant. För Ruf har blivit STOR. Hans nackomfång var imponerande!!!
Dexter var såklart också själaglad över att få hänga med sin idol och kröp och gjorde sig till för att vinna Rufs odelade uppmärksamhet och kärlek. Sen var det fullt ös på gräsmattan med alla tre troll och det är så härligt att se dem fungera så bra tillsammans allihopa. Malin hade "städat" tomten från leksaker för att eliminera onödiga konkurens-gruff men eftersom Leah är Leah lyckas hon alltid hitta något roligt att leka med eller gott att tugga på. Men det var inga problem! Då leker vi med det alla tre, tyckte vovvarna och lekte tafatt. Dexter i täten med en pipleksak i truten och Ruf och Leah efter. De fintade och jagade och hade riktigt kul.
När vi kom in hittade Leah och Dexter ett varsitt tuggben som de högg in på. Man kan ju tro att snorungarna svälter hemma eller medvetet vill framställa mig i dålig dager. Jag köper alltid olika tuggisar till dem som de gång på gång ratar. De ligger där och samlar damm och så trampar jag på dem och gör illa foten när jag kliver upp ur sängen nyvaken och då åker de ner i en låda som numera är överfull av bortglömda och övergivna ben.
Men så fort vi kommer till Ruf ska det tuggas tills ögonen rullar. Leah kämpade så med sitt ben att hon blev andfådd och helt flåsig (efter ca en timmes frenetiskt tuggande) och Dexter tittade på mig mellan slafset och såg ut att tänka varför får viiii inte ocksåååå såna här godsaker hemma??? Jojo...nu duger det...:P
Ruf satt i sin "tron" fotöljen och tittade storögt på när syrran och kussen gick in i trans och inte gick att leka med längre. Lite tråkigt tyckte han nog allt men han var snäll och lät dem låna hans tuggisar utan sura miner.
Jag själv hade också mycket trevligt. Hos Malin och Robban känner man sig ALLTID välkommen och hemma. Man får nästan påminna sig om att man faktiskt inte bor där utan måste åka hem till sitt eget när det börjar närma sig läggdags. Undrar om jag inte ska fullfölja mina planer på att flytta in i källaren hos dem ändå??;)

Imorgon kör vi igång med söket igen efter sommarens uppehåll. Vi är SÅ taggade!!!


Världens vackraste!