Storstadshundarna

Vi har varit med husse på landet och byggt på vår friggebod under den gångna helgen. Vi hade det som vanligt urmysigt med mycket utevistelse och trevligt sällskap. Husses brors vovve Mickey var där också och det är en äldre herre som helst vill vara ifred. Jag har ägnat så mycket tid till att få honom att tycka om mig, jag har fjäskat och slagit knut på mig själv men han bara vägrar att tycka om mig. Han tycker bara att jag är urjobbig när jag håller på som jag gör. Sen halkar lille sprätten Dexter in på ett bananskal och blir mycket mer omtyckt än vad jag någonsin har varit. Tvåbeningarna säger att det beror på att Dexter låter Mickey vara, att han helt enkelt struntar i att fjäska. Tycker iaf att det är orättvist jag. Ska han som inte lägger två tassar i kors bli mer omtyckt än vad jag är? Jag kanske ska testa att spela svårflörtad jag också nästa gång.

När vi skulle åka hem så blev det lite struligt. Husse missade skjutsen in till stan och det var ingen annan som skulle hem så vi fick åka kommunalt. Kruxet var bara att våra koppel låg hemma i stan eftersom vi hade åkt bil till landet och där behöver vi ju inga sådana ha. Så husse fick helt enkelt ta ett djupt andetag och hoppas att all träning vi har lagt ner hade gett resultat. Vi åkte först buss till Slussen där det är jättemycket folk. För er som inte bor i Stockholm kan jag berätta att det är som en slags mini-centralstation på södermalm. Det är en knytpunkt där man kan ta alla slags olika bussar, färjor, tunnelbanor och tvärbanor. Så det är mycket folk i rörelse. När vi gick av bussen fick husse en del skäll av folk som tyckte att han skulle koppla oss och det ville han ju egentligen också göra men det var liksom lite svårt utan koppel. Vi kände på oss att det var något alldeles speciellt med situationen så vi var jätteduktiga och höll oss vid hans sida. Ja dessutom hade han ju fickorna fulla med godis:) När vi kom ner till färjan vi skulle ta så la den precis till och det fullkomligt strömmade ut folk från den. Gröna Lund hade precis stängt och många tar just den färjan på sin väg hem. Efter att alla hade gått av kunde vi kliva på och ta plats. Vi gick fram i fören så att vi hade vinden i öronen och full utsikt. Det var jättemysigt. När vi kom fram stod matte och väntade på oss och då blev vi så glada att det nästan slog över. Vi hade varit så spända och även kännt att husse inte var helt 100% avspänd så när vi såg henne och dessutom upptäckte att vi var på hemmaplan blev vi bara för lyckliga. Vi fick springa av oss lite i parken innan vi gick in och åt middag. Efter det fick vi för oss att vi skulle orka gnaga på våra ben men vi somnade i princip med dem i munnen efter bara någon minut.


Här kommer vi med färjan


Jag hade den bästa platsen


Framme! Men hur kommer man ut?


Ahhh matte!!