Ny kurs

Äntligen är jag mig själv igen!!! Jag har varit så seg, deppig och stingslig en lång tid nu och förutom att det har varit rätt jobbigt för mig så har matte och husse varit jätteledsna för att den vanliga och glada Leah har varit spårlöst försvunnen. Det var ju bara så att jag hade små molgans (ni som läst Alfons fattar) i magen som först var tvugna att växa i lugn och ro i magen och sen tas om hand såklart. Då fanns det liksom ingen ork eller lust till så mycket annat. Men nu är alla ungar utflugna och jag är gladare än gladast. Och matte är så lycklig att hon nästan bubblar över. Vi båda förstod att deppet var över nu under kvällen när vi åkte på en ny kurs. Det är en kurs i tävlingslydnad som ska hjälpa oss att kanske komma ut på tävlingsbanorna så småningom. För första gången på länge hade jag bara ögon för matte och det var bara hur kul som helst att träna tillsammans. Idag tränade vi på fritt följ och det är jag faktiskt redan rätt duktig på. Vi gjorde en hel del svängar åt båda hållen och halterna krossade jag på *mallig* Matte säger att jag inte ska ropa hej än utan att det finns en del jobb kvar men vadå, man måste väl få ha självförtroende:)

Ruf som också var med på den här kursen *weee* var tvungen att gå lite tidigare för han hade kursavslutning med sin fortsättningskurs 1-grupp och jag blev väldigt besviken över att vi inte fick leka som matte lovade igår. Men efter vår kurs var klar så åkte vi till stället där Rufs kurs var och det började spritta i hela kroppen när jag insåg att vi var där Johan håller sina kurser. Snacka om att det där stället är förknippat med mycket kul! Ruf var fortfarande upptagen med sin kurs när vi kom så vi tog en promenad och tittade på en ridlektion och sen tvingade matte mig att sitta och titta på en tradig tennismatch mellan två amatörer. Inte ens duktiga var de alltså, suck! Men jag satt så snällt så snällt tills matte sa, "titta Leah, där är Ruf" och jag flög upp och tittade åt alla håll jag kunde utom åt just det hållet där Ruf kom gåendes. När jag väl fått syn på honom så fick vi vänta på varsågod och sen sprang vi som aldrig förr. Ni kan inte förstå vilken glädje det var att träffas. Som jag älskar min bror, världens bästa Ruf! Vi tumlade runt och sprang ikapp som vettvillingar när jag plötsligt fick syn på Johan på andra sidan gräsmattan. Då slog det över i huvudet på mig av glädjefnatt och jag dundrade fram till honom som en orkan och tog ett jätteskutt rakt upp i luften och landade på hans bröstkorg, med andra ord en rejäl boxerkram (tackling enligt tvåbeningarna). Tur att han var beredd och kunde parera:) Han verkade också bli glad av att se mig och skrattade gott åt mitt och Rufs glädjerus. Helt slut sa vi hej då för den här gängen och åkte hem på varsit håll. Egentligen tycker jag ju att vi borde bo under samma tak, vi är ju syskon för böveln! Hemma väntade Dexter och husse och då blev det pusskalas igen. Jag visste inte riktigt vem jag skulle pussa mest på så båda fick sig en ordentlig omgång. Det är en lycklig tjej som somnar på soffan inatt:)


En massa ståltassar på en och samma plats


Väldigt spännande


Koncentrerad på tennismatchen