Fotknäckar-Leah

Sådär ja. Nu har jag skitit i det blå skåpet som man säger. Jag har lyckats se till att stuka mattes fot rejält. Det var inte alls meningen såklart att jag skulle ge henne en tackling hon sent ska glömma men gjort är gjort och nu hoppas jag bara att foten blir bra illa kvickt. Vi var på en gräsäng och hade ätit picknick när matte började ropa på Dexter som var på väg bortåt. Jag satt kvar med husse och hon började springa och tjoa högt. Då kunde jag liksom inte hålla mig längre utan ville också vara med så jag drog av en rivstart och sprang så fort jag kunde efter henne. Precis när jag kom upp jämsides med henne tog hon ett steg åt sidan, åt mitt håll (hon hörde aldrig att jag kom) och smällen var ett faktum. Rakt på vristen kraschade jag och man hörde liksom ett litet knak och sen föll hon som en sten mot marken. Ett förbipasserande par ropade lite glatt och "uppmuntrande" mot matte där hon låg med hakan i gräset:
- Ja, och det bästa är ju att så här kommer du ha det i 12-13 år framöver. Och två stycken har ni också hoho .
Säkert precis vad matte ville höra i det läget. Efter lite tårar och svordomar riktade åt mitt håll lyckades hon iaf halta tillbaka till bilen och nu ligger hon och jämrar sig på soffan och säger att det bara gör ondare och ondare. Jag hoppas verkligen att det är bättre imorgon så att vi fyrbeningar inte blir lidande vad det gäller promenader, ja och så för hennes skull då såklart.

i övrigt kan jag meddela att jag och husse var ute och sprang idag igen. Skönt!