.: Livet på landet

Vilken lång dag det har varit. Den började redan i morse kl 7 när väckarklockan ringde. Jag och matte skulle åka och lämna in bilen på verkstan. Tutan hade gett upp och en sån måste man ju ha när man ska flörta med alla snygga fyrbeningar som åker runt i trafiken. Min tvåbenta mormor mötte oss på verkstan och tog med oss hem till gården där Blessie väntade. Det var jättemycket folk i rörelse i stallet idag och vi såg till att hälsa på och hänga med alla. Sen kom det tre speciella tvåbeningar på besök och två av dem var lite större människovalpar, ungefär 11 år sa matte att de var. Vi gick ner till stugan på berget och tvåbeningarna fikade medan jag tog igen mig lite på mattan, mitt i centrum såklart. Jag var så avslappnad trots att det var människovalpar i huset att jag inte ens reste mig upp när en av de stora tvåbeningarna hällde ut en kopp kaffe i knät (vad är det med tvåbeningar och lusten att dränka brallorna i varm vätska förresten?) och kastade sig upp från stolen samtidigt som hon hoppade och skrek. Jag låg lugnt och stilla kvar på min plats på första parkett och inspekterade roat spektaklet. Efter klädbyte gick vi tillbaka upp till stallet där ponnyn Domino gjordes i ordning för en promenad tillsammans med oss. Han fick gå i koppel medan jag och Blessie fick springa lösa, fria som vinden. Åh vad jag älskar det!
När vi kom tillbaka stuvade matte in mig lerig och dan i min tvåbenta mormors bil och så åkte vi till veterinären. Nej nej, jag var inte sjuk eller så det var bara det att kortisonet som vi har haft hemma in case of emergency (typ vid ormbett eller så) tog slut efter mitt allergianfall häromdagen. Veterinären ville träffa mig innan hon skrev ut nya tabletter och lyssna på att mitt hjärta tickade på fint och det gjorde det ju såklart. Jag var stencool där inne också förresten, jag la mig ner på golvet självmant medan hon lyssnade och klämde på mig. Matte blev förvånad eftersom jag i vanliga fall skulle ha pussat ihjäl veterinären och hunnit sökt av rummet 5 ggr om vid det här laget men vadå? Man har väl mognat lite;)

Efter det trevliga besöket åkte vi vidare till nästa anhalt och där fick jag vänta i bilen ett tag, lika bra det för jag var lite trött. Det tog kanske nån timme eller så innan matte kom och öppnade dörren åt mig och då stod även Malin och Ruf där. Lycka! Vi gav varandra en bamsekram och sen gick vi på en promenad tillsammans och vi var lika duktiga den här gången. Lugnt och fint gick vi sida vid sida förutom lite bus när Malin ville fota oss. Då tyckte vi att det skulle bli mycket finare kort om vi bjöd på lite bus. Det tyckte inte tvåbeningarna.
Hemma på deras tomt igen fick jag prova på Rufs hinderbana som han har fått. Det var skitkul och vi gick över däck och trippade över en stege. Jag vill också ha en egen hinderbana! Rufs husse Robert kom nerhoppandes på 4(!) ben och jag blev överlycklig av att se honom. Jag har ju hört att han har gjort sig illa och jag gav honom ett gäng med boxerpussar som plåster på såren.
Nu är vi tillbaka i Sorunda igen där vi ska sova över natten och jag tvivlar inte på att vi kommer somna ovaggade bägge två. Så nu säger jag god natt