Ozzy på besök

Nu har jag äntligen träffat kusin Ozzy och det var såklart superkul! Jag och husse var uppe tidigare än matte eftersom hon hade jobbat natt och det var så jobbigt att vänta på att hon skulle vakna. Efter ett bra tag orkade jag inte vänta längre så jag tog med mig mitt slafsigaste tuggben och sprang in i sovrummet. Där tog jag ett jätteskutt upp i sängen och landade med framtassarna på mattes axlar vilket resulterade i att hon vaknade med ett tjut. Full effekt med andra ord! Därefter släppte jag tuggbenet i ansiktet på henne så att hon liksom skulle vakna ordentligt. Ni kan ju förstå vad besviken jag blev när hon kastade iväg slafsisen och sa åt mig att gå min väg. Det var tydligen inte alls dags för henne att stiga upp än. SUCK! Bara att fortsätta vänta alltså.
När hon så äntligen gick upp berättade hon för mig att brorsan Ruf hade gjort sig lite illa i benet under promenaden igår så han kunde inte komma på släktträffen:( Den där klumpedunsen alltså...förra veckan sprang han med huvudet före rakt in i en skottkärra. Finns det ingen hejd på vad han tar sig för?? Jättetråkigt eftersom jag hade sett fram emot hans besök hela veckan men glädjande nog så var Ozzy iaf på väg. Jippi!!! När han och hans matte Marie kom så hade de med sig jättefina presenter till mig. En rolig leksak och smarrigt godis:) Tack snälla Ozzy!!!
Vi gick ut på en promenad och lekte så det stod härliga till. Jag visade honom runt i min skog och vi mötte till och med två hästar. Jag sneglade lite på hur Ozzy reagerade men han verkade inte bry sig så mycket och då kunde ju inte jag vara sämre så vi sprang bara vidare. Vi busade tills vi var helt slut båda två men jag kunde ju inte visa mig vek för lill-kussen så istället för att kasta in handduken så retade jag honom lite med en pinne som jag hittade. Jag sprang varv efter varv runt ett träd och han försökte komma ikapp mig och ta den men där gick han bet sörrni *hihi*. Än så länge är jag fortfarande större än honom och springer lätt ifrån honom. När tvåbeningarna sa åt oss att det räckte och kopplade oss så andades jag ut inombords. Jag var så trött och hade nog inte orkat springa en meter till. Han tog sig mot slutet den rackarn.
Efter att vi hade sagt hej då och kommit in igen tog det ungefär en en minut innan jag sov som en stock. Trött men lycklig!
Tack Ozzy för en helkul dag. Det gör vi om snart!



Hej hej...vad är du för en?


Vi är ju familj...ge mig en kram


Och så lite lek


Vi kan vara fina också...mot betalning i form av godis


En del har mer tålamod än andra


Fina presenterna jag fick av Ozzy


Slagna hjältar